Jag har inga som helst skills att skapa vackra stilleben så här kommer istället en bild på mitt skrivbord precis som det ser ut just nu. Det är stökigt, lite kladdigt, fullt med ”suddis-bös” och det är helt enkelt en vardaglig representation av min kreativa röra. Medan jag sitter här och ritar så knastrar det härligt under hjulen på skrivbordsstolen eftersom jag fick med mig lite sand mellan tårna från dagens bad.
Jag är ingen frekvent loppisbesökare direkt men ibland blir jag lite sugen på att botanisera bland bokhyllorna och se ifall jag hittar något som är värt att ta med sig hem. Skönlitteratur brukar jag behålla efter läsning eftersom jag är en omläsare men kokböcker brukar jag lämna in på loppisen efter att jag läst och skrivit av ett par recept.
Den blåa lilla högen intill fick jag för ett par guldtior i tisdags. Jag körde på medelhavsblått tema tydligen och den lilla esteten inom mig var väldigt nöjd med fynden. Nu skall jag rensa i röran, dricka pina colada, äta medelhavsmat och läsa om kulturtanter.
Första semesterveckan går i långsam takt med få aktiviteter inplanerade. Vi skrotar runt på stranden, fikar vid slussområdet och äter glass i parken. Hunden simmar omkring i vänern med flytväst och leksaksanka och njuter sedan av att ”torka” sig i sanden.
Vi promenerar längst grusvägar, kollar på sommarstugeporr och längtar efter en egen liten stuga på sådär 40kvm eller så. Någonstans att gå barfota i gräset och dricka kaffe i nattlinnet ute på trappan.
Imorgon packar vi matsäck och åker ut och metar med lillasystern. Det skall bli så himla mysigt.
Målet är att ta mig tid att läsa åtta böcker under semestern, två i veckan alltså. När vardagen knallar på i rasande fart så är jag så dålig på att ta mig tid till att läsa annat än när jag går och lägger mig. Under semestern hoppas jag på en hel del läsning utomhus och under dagtid. Hela nästa vecka skall vi bara vara hemma och greja lite med lägenheten, spela dataspel och playstation samt åka och bada och äta glass. En och annan fisketur skall vi hinna med också och det är ett perfekt tillfälle för mig att läsa. Här är första första högen med böcker som jag ser fram emot.
Jag kom in! Tjohoooo!
Det var några år sedan jag hängde på låset hos antagning.se men idag var det dags igen. Jag hade sökt två kurser, en som jag höll tummarna för och en som jag hade lite i bakgrunden sådär ifall jag inte skulle komma in på förstahandsvalet. Men nu kan jag sluta bita på naglarna och börja ladda inför kursstart. Jag skall läsa kreativt skrivande på Linnéuniversitetet och är så jädra taggad så jag vet inte riktigt var jag skall ta vägen. Kursen går på halvtid på distans med ett par obligatoriska träffar varje termin och jag kommer fortsätta att frilansa under tiden. Sa jag att jag var taggad eller?!
Semestern detta året är väldigt efterlängtad. Inte för att vi skall åka till Maldiverna och bo i en sån där liten bungalow ute i vattnet, för det ska vi inte, utan för att vi har relativt öppna planer som vi kan ändra en del på när vi väl är ute och åker. Jag älskar den friheten och just därför är jag speciellt pepp på att bila så fort vi funderar på att åka bort en stund. Vi åker helst inte så långt på sommaren utan försöker se till att ta tillvara på det vi får här uppe i norden så i år blir det bilsemester i vackra Norge. Vi har planerat in Geiranger och Trollstigen eftersom vi bokat stuga i de regionerna men annars är det väder och dagsform som avgör vad vi hittar på. Det skall bli så skönt.
Det här med att sitta och vänta på inspiration är ju helt värdelöst. Jag är så dålig på att organisera och strukturera upp vardagen, vilket i sin tur leder till en hel del frustration och mindre inspiration till små projekt som jag ser fram emot. Ibland kan det funka bra att ta en tur på pinterest eller instagram för att suga upp lite inspiration men just nu blir det bara tvärtom, prestationsångest och hjärnsläpp.
Jag har huvudet fullt av texter som inte vill komma ut, anteckningsbok full av idéer till nya illustrationsprojekt och en hel hög med blogginlägg som inte är riktigt färdiga. Det är så oerhört frustrerande men samtidigt vet jag att det släpper så småningom. Semestern närmar sig och jag kommer bort ifrån vardagen en stund och får lite andra perspektiv på saker och ting samtidigt som jag fyller på inspirationskontot. Det skall bli så skönt.
”Det ögonblick då jag bestämde mig för att lämna honom, det ögonblick då jag tänkte att nu räcker det, slungades vi fram i ett plan på tiotusen meters höjd över havet, men för en utomstående såg allt lugnt och fridfullt ut. Precis som i vårt äktenskap hade jag kunnat säga.”
Ja, så börjar Meg Wolitzers roman Hustrun, där vi får följa paret Castleman under det drygt 40 år långa äktenskapet och slutligen hamna där boken börjar, i Helsingfors. Joan och hennes make, den framgångsrike författaren Joe, är på väg till Finland där han skall ta emot ett efterlängtat och prestigefyllt pris för sitt författarskap. Boken är kort och gott en förklaring till beslutet som fattandes på tiotusen meters höjd.
Språket dryper av sarkasm och även om detta är något jag normalt uppsakattar så blir det krystat på sina ställen och lite onödigt hårt. Själva handlingen är ganska förutsägbar och bjuder inte på några direkta överaskningar. Jag har lite svårt för att förstå mig på Joan och hennes agerande under alla år tillsammans med Joe. Det blir lite för mycket offerkofta för mig helt enkelt.
Det här är en typisk bokcirkelbok som skulle kunna diskuteras i evigheter och det är mycket möjligt att jag kanske skulle ha uppskattat boken liten mer om jag haft tillfälle att diskutera den med andra läsare, men för mig blir den här boken mest gnällig och krystad.
Jaha, hur går det med ”The Artist’s Way” då? Jo, tackar som frågar! Det går dock inge vidare men jag tänkte inte ge upp. Jag tycker verkligen om boken och kursen men jag har helt enkelt inte tagit mig tid till att fullfölja den ordentligt så jag får ta nya tag i veckan.
Förra veckan spenderade jag med att skriva arbetsprover till en kurs i kreativt skrivande som jag så gärna vill gå. Jag ville skriva något nytt istället för att skicka in äldre texter så det fick bli en novell. Jag har aldrig skickat in arbetsprover förut så jag kände mig aningen nollställd och försökte googla fram lite tips men lyckades inte hitta något som gjorde mig klokare. Jag skrev i alla fall min novell, lät den ligga ett par dagar, redigerade, redigerade och redigerade innan jag printade ut och skickade iväg. Förhoppningsvis är novellen tillräckligt bra för att de skall se potential och tillräckligt dålig så att de ser att jag faktiskt behöver gå kursen. Nu skall jag bita på naglarna fram till den 13 juli.
För drygt sex år sedan köpte jag en läsplatta för att testa om det kunde vara något för mig. Trots relativt gedigen research så hade jag helt missat att många läsplattor saknar bakgrundsljus vilket gör att man inte kan läsa i mörkret. Detta funkar inte för mig alls eftersom jag ofta läser mitt i natten bredvid en sovande make som sedan går upp och åker till jobbet innan jag ens har somnat. Ljuva insomnia. Nej, jag sålde min läsplatta vidare och använde mig av min Ipad istället. Det funkade fint under många år och jag gillade speciellt att kunna använda paddan för att läsa de där tegelstenarna som annars är lite för otympliga att läsa i sängen.
Att låna E-böcker eller klicka hem ett eget ex är ju väldigt smidigt och jag har köpt få riktiga böcker de senaste åren. I vintras var det dags att uppgradera Ipaden och min gamla trotjänare fick flytta hem till brorsonen istället. Jag köpte mig en Ipad Pro för att kunna använda i jobbet tillsammans med en Apple Pencil och visst funkar den fint att läsa på också men… 12,9″. Den är ju inte ett dugg smidigare än de där tegelstenarna som var så sköna att slippa i sängen. Jo, jag har faktiskt tappat James Joyce’s ”Ulysses” i ansiktet och fått en fläskläpp. Inte mitt mest graciösa ögonblick här i livet. Nåja, nu köpte jag inte den där Ipaden för att läsa på så jag får helt enkelt återgå till böcker i traditionell form.
Att lägga sig i sängen, öppna en bok och känna den där lite smått unkna doften av papper, den känslan hade jag saknat, allra helst den där speciella lukten som pocketböcker har. Så nu ligger jag där med en 30 watts lampa tänd, kisar tills ögonen går i kors och sniffar på mina riktiga böcker igen. Jag hade ingen aning om hur mycket jag hade saknat det där.
Disclaimer: Ingen make kom till skada av dessa nya rutiner. Han förblir ovetandes.
Bloggaren heter Jenny, är trettionågonting, frilansar, illustrerar, skriver och läser. Introvert är bara förnamnet.
Lämna en kommentar