Fågelliv

Jag har alltid varit fascinerad av fåglar och gick t.o.m. på något som hette Fågelliv när jag var liten. Det var en fågelklubb för barn på eftermiddagarna någon gång i veckan. Något jag och min kompis hade upptäckt vid något tillfälle då vi fick prova på olika fritidsaktiviteter i skolan. Detta var någon gång i tredje eller fjärde klass tror jag. Jag kommer ihåg att vi bland annat fick åka till ett ställe där vi fick titta på ugglor och rovfåglar som höll på att rehabiliteras. De hade även ett hundratal alldeles nykläckta små duniga kycklingar där och vi var nästan mer intresserade av dem än av de stora fåglarna. Jag ringde faktiskt hem till mina föräldrar och kollade upp möjligheten att få ta med mig en hem. Men nej, inte det nej.

Igår kväll satt jag och tittade på någon djurkanal på tv när jag fick syn på en kråka som hade utvecklat en fantastisk metod för att knäcka nötter. Han satte sig på en telefonledning som hängde över ett övergångsställe och släppte ner nöten med det tjocka skalet på gatan. Det var då antingen en moped eller en bil som knäckte skalet genom att köra över den. Bara en sån sak är ju hur jädra smart som helst men det blev ännu häftigare när jag ser kråkan flyga ner och sätta sig på trottoaren och faktiskt vänta på grön gubbe. Då kilade den snabbt ut, käkade upp sin nöt och gjorde om hela proceduren igen. Helt fantastiskt verkligen. Allt detta med en hjärna som var mindre än själva nöten.

 

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *