Jag hade ingen aning om hur mycket jag egentligen saknat lukten av papper

För drygt sex år sedan köpte jag en läsplatta för att testa om det kunde vara något för mig. Trots relativt gedigen research så hade jag helt missat att många läsplattor saknar bakgrundsljus vilket gör att man inte kan läsa i mörkret. Detta funkar inte för mig alls eftersom jag ofta läser mitt i natten bredvid en sovande make som sedan går upp och åker till jobbet innan jag ens har somnat. Ljuva insomnia. Nej, jag sålde min läsplatta vidare och använde mig av min Ipad istället. Det funkade fint under många år och jag gillade speciellt att kunna använda paddan för att läsa de där tegelstenarna som annars är lite för otympliga att läsa i sängen.

Att låna E-böcker eller klicka hem ett eget ex är ju väldigt smidigt och jag har köpt få riktiga böcker de senaste åren. I vintras var det dags att uppgradera Ipaden och min gamla trotjänare fick flytta hem till brorsonen istället. Jag köpte mig en Ipad Pro för att kunna använda i jobbet tillsammans med en Apple Pencil och visst funkar den fint att läsa på också men… 12,9″. Den är ju inte ett dugg smidigare än de där tegelstenarna som var så sköna att slippa i sängen. Jo, jag har faktiskt tappat James Joyce’s ”Ulysses” i ansiktet och fått en fläskläpp. Inte mitt mest graciösa ögonblick här i livet. Nåja, nu köpte jag inte den där Ipaden för att läsa på så jag får helt enkelt återgå till böcker i traditionell form.

Att lägga sig i sängen, öppna en bok och känna den där lite smått unkna doften av papper, den känslan hade jag saknat, allra helst den där speciella lukten som pocketböcker har. Så nu ligger jag där med en 30 watts lampa tänd, kisar tills ögonen går i kors och sniffar på mina riktiga böcker igen. Jag hade ingen aning om hur mycket jag hade saknat det där.

Disclaimer: Ingen make kom till skada av dessa nya rutiner. Han förblir ovetandes.

 

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *