Det här med att sitta och vänta på inspiration är ju helt värdelöst. Jag är så dålig på att organisera och strukturera upp vardagen, vilket i sin tur leder till en hel del frustration och mindre inspiration till små projekt som jag ser fram emot. Ibland kan det funka bra att ta en tur på pinterest eller instagram för att suga upp lite inspiration men just nu blir det bara tvärtom, prestationsångest och hjärnsläpp.

Jag har huvudet fullt av texter som inte vill komma ut, anteckningsbok full av idéer till nya illustrationsprojekt och en hel hög med blogginlägg som inte är riktigt färdiga. Det är så oerhört frustrerande men samtidigt vet jag att det släpper så småningom. Semestern närmar sig och jag kommer bort ifrån vardagen en stund och får lite andra perspektiv på saker och ting samtidigt som jag fyller på inspirationskontot. Det skall bli så skönt.

Bloggen Inspiration Vardag

Jaha, hur går det med ”The Artist’s Way” då? Jo, tackar som frågar! Det går dock inge vidare men jag tänkte inte ge upp. Jag tycker verkligen om boken och kursen men jag har helt enkelt inte tagit mig tid till att fullfölja den ordentligt så jag får ta nya tag i veckan.

Förra veckan spenderade jag med att skriva arbetsprover till en kurs i kreativt skrivande som jag så gärna vill gå. Jag ville skriva något nytt istället för att skicka in äldre texter så det fick bli en novell. Jag har aldrig skickat in arbetsprover förut så jag kände mig aningen nollställd och försökte googla fram lite tips men lyckades inte hitta något som gjorde mig klokare. Jag skrev i alla fall min novell, lät den ligga ett par dagar, redigerade, redigerade och redigerade innan jag printade ut och skickade iväg. Förhoppningsvis är novellen tillräckligt bra för att de skall se potential och tillräckligt dålig så att de ser att jag faktiskt behöver gå kursen. Nu skall jag bita på naglarna fram till den 13 juli.

Kreativt Skrivande Vardag

Sommaren känns ännu avlägsen men vi får väl ändå erkänna att det går åt rätt håll. Bilden nedan är tagen med två veckors mellanrum. Samma ställe, samma klockslag men mysfaktorn var inte riktigt lika hög för två veckor sedan om man säger så.

 

Blogg100 Vardag

Jag har alltid varit fascinerad av fåglar och gick t.o.m. på något som hette Fågelliv när jag var liten. Det var en fågelklubb för barn på eftermiddagarna någon gång i veckan. Något jag och min kompis hade upptäckt vid något tillfälle då vi fick prova på olika fritidsaktiviteter i skolan. Detta var någon gång i tredje eller fjärde klass tror jag. Jag kommer ihåg att vi bland annat fick åka till ett ställe där vi fick titta på ugglor och rovfåglar som höll på att rehabiliteras. De hade även ett hundratal alldeles nykläckta små duniga kycklingar där och vi var nästan mer intresserade av dem än av de stora fåglarna. Jag ringde faktiskt hem till mina föräldrar och kollade upp möjligheten att få ta med mig en hem. Men nej, inte det nej.

Igår kväll satt jag och tittade på någon djurkanal på tv när jag fick syn på en kråka som hade utvecklat en fantastisk metod för att knäcka nötter. Han satte sig på en telefonledning som hängde över ett övergångsställe och släppte ner nöten med det tjocka skalet på gatan. Det var då antingen en moped eller en bil som knäckte skalet genom att köra över den. Bara en sån sak är ju hur jädra smart som helst men det blev ännu häftigare när jag ser kråkan flyga ner och sätta sig på trottoaren och faktiskt vänta på grön gubbe. Då kilade den snabbt ut, käkade upp sin nöt och gjorde om hela proceduren igen. Helt fantastiskt verkligen. Allt detta med en hjärna som var mindre än själva nöten.

 

Blogg100 Vardag

De där dagarna man vaknar och det är alldeles klarblått på himlen, solen skiner och fåglarna kör stormöte utanför fönstret går att räkna på en hand sedan november 2016. Men idag var banne mig en sådan dag och det var så oerhört efterlängtat och välbehövligt. Både jag och Bob blev nästan (!) lite religösa på kuppen. Maken har inte lämnat vintern bakom sig riktigt ännu utan ser fram emot att åka skidor i Åre med sina kollegor nästa helg men för min del vore det toppen om snön kunde hålla sig där uppe.

Vi åkte till ett naturreservat och tog en liten promenad efter jobbet och även om det kanske ser lite vintrigt ut på bilden jag tog så kändes det ändå som vår. Stigen går nedanför Hunneberg och det forsade smältvatten ner för klipporna vilket resulterade i att det var slask och lera överallt men det bekom oss inte det minsta. Bob var helt och hållet i sin egen lilla värld och ingen var gladare än honom över dagens väder. Med snart tolv år på nacken så har han blivit en väldigt bekväm herre som verkligen avskyr regn och blåst.

Är det för tidigt att köpa nya flip-flops tro?

Blogg100 Vardag

Nu har denna bok stått och  gjort sig hemma i min bokhylla i ungefär sex månader så jag tänkte att det var dags att ta mig en titt i den nu. Jag har hört och läst så mycket gott om den här boken och det låter verkligen som något jag skulle kunna dra mycket nytta av. Jag vill utveckla min kreativitet, konfrontera mina hjärnspöken (en del utav dem i alla fall) och skapa en ny rutin i min vardag och jag tror att denna bok kan hjälpa mig lite på vägen.

Boken är upplagd som en kurs på tolv veckor och jag har tänkt att läsa veckans kapitel varje söndag för att sedan ta mig an uppgifterna under veckan som följer. Idag läser jag första kapitlet, Recovering a Sense of Safety. Varje dag under dessa tolv veckor skall jag skriva dagbok, eller morning pages som hon kallar det i boken, direkt när jag vaknar på morgonen. Det behöver inte alls vara djupt, något viktigt eller ens sammanhängande utan det viktiga är att skriva. Om jag inte vet vad jag skall skriva så kan jag ju skriva det, att jag inte vet vad jag skall skriva… Tre handskrivna sidor är det som gäller, varje morgon.

Dessutom skall jag ge mig ut på date med mig själv och min skissbok eller vad jag nu väljer att hitta på så länge det är något kreativt. Kanske väljer jag att sätta mig på ett café och skissa, gå på konstutställning eller gå till biblioteket och kika efter lite kreativ inspiration. Jag tror att jag börjar med en konstutställning faktiskt för det pågår en här i min lilla stad som jag så gärna vill gå på.

Böcker Insidan/Utsidan Vardag

Tänk att det redan är mars. Jag får lite smått panik över hur fort det gått sedan det blev 2017. Har jag ens hunnit med hälften av alla planer inför det nya året?! Nej, givetvis inte. Jag planerar som om dygnet hade minst 48 timmar och optimisten i mig vägrar att ge sig när jag konstaterar att det inte kommer att hålla. Men jag har i alla fall lärt mig att acceptera att jag faktiskt gör så gott jag kan även om tiden inte riktigt räcker till. Visst faller jag ner i det där hålet ibland, när jag inte känner mig tillräcklig ”duktig” eller produktiv. När jag spenderat flera dagar på ett projekt som inte alls blev som det var tänkt och jag får samla ihop mig och börja från början igen. Det är lätt att sitta och tänka på all den där bortkastade tiden som man aldrig får tillbaka. Som tur var har jag en kollega som brukar vara toppen under dessa stunder. En blöt puss och en promenad med en liten terrier brukar hjälpa till att sätta saker i perspektiv.

Blogg100 Insidan/Utsidan Vardag

Efter en hel del strul med teknik, några hackade inlägg och annat smått och gott så har lusten till bloggandet kommit tillbaka.För att försöka utmana mig själv lite extra så bestämde jag mig för att hoppa på #blogg100 i år. Jag skall alltså blogga 100 dagar i sträck. Sist jag var med så föll jag redan vid startlinjen men det kommer att gå bättre denna gång känner jag.

Vad skall bloggen handla om då? Jo, det blir en hel del papperspyssel, illustrationer, vardagligheter och böcker så klart. Sådant jag fyller dygnets alla timmar med alltså. Samtidigt hoppas jag på att filma lite och lägga upp lite klipp på sådant jag pysslar med så det blir lite videobloggande också.

För någon vecka sedan gick min dator i pension efter många års trogen tjänst och en ny laptop har flyttat in. Behovet av en stationär dator har jag inte just nu så det var verkligen skönt att köpa en betydligt mindre och smidigare laptop som ändå är betydligt snabbare än min tidigare iMac. Även detta bidrar till lusten att blogga igen tror jag. Dessutom är det så jädra skönt att bara kunna flytta undan en liten laptop när jag fyller skrivbordet med paletter, färger och papper. Det där med att köpa ett större skrivbord hjälpte ju inte alls.

Ja men då kör vi! Dag 1 av 100.

Blogg100 Bloggen Vardag