För drygt sex år sedan köpte jag en läsplatta för att testa om det kunde vara något för mig. Trots relativt gedigen research så hade jag helt missat att många läsplattor saknar bakgrundsljus vilket gör att man inte kan läsa i mörkret. Detta funkar inte för mig alls eftersom jag ofta läser mitt i natten bredvid en sovande make som sedan går upp och åker till jobbet innan jag ens har somnat. Ljuva insomnia. Nej, jag sålde min läsplatta vidare och använde mig av min Ipad istället. Det funkade fint under många år och jag gillade speciellt att kunna använda paddan för att läsa de där tegelstenarna som annars är lite för otympliga att läsa i sängen.

Att låna E-böcker eller klicka hem ett eget ex är ju väldigt smidigt och jag har köpt få riktiga böcker de senaste åren. I vintras var det dags att uppgradera Ipaden och min gamla trotjänare fick flytta hem till brorsonen istället. Jag köpte mig en Ipad Pro för att kunna använda i jobbet tillsammans med en Apple Pencil och visst funkar den fint att läsa på också men… 12,9″. Den är ju inte ett dugg smidigare än de där tegelstenarna som var så sköna att slippa i sängen. Jo, jag har faktiskt tappat James Joyce’s “Ulysses” i ansiktet och fått en fläskläpp. Inte mitt mest graciösa ögonblick här i livet. Nåja, nu köpte jag inte den där Ipaden för att läsa på så jag får helt enkelt återgå till böcker i traditionell form.

Att lägga sig i sängen, öppna en bok och känna den där lite smått unkna doften av papper, den känslan hade jag saknat, allra helst den där speciella lukten som pocketböcker har. Så nu ligger jag där med en 30 watts lampa tänd, kisar tills ögonen går i kors och sniffar på mina riktiga böcker igen. Jag hade ingen aning om hur mycket jag hade saknat det där.

Disclaimer: Ingen make kom till skada av dessa nya rutiner. Han förblir ovetandes.

 

Böcker

Jag är en väldigt otålig person som sällan tar mig tid till poesi men ibland får jag feeling och plöjer ett par böcker. Favoriter jag ständigt återkommer till är Bodil Malmsten och Tomas Tranströmer. Även Karin Boye och Barbro Lindgren har en särskild plats i mitt hjärta. Men här i bloggen idag blir det några vackra rader om våren av August Strindberg. Det var den första dikten jag kom att tänka på när jag vaknade i morse och började rota i bakhuvudet.

Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden,

nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden.

Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada.

Värm sund och vik och vind och våg, så får vi gå och bada.

Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten:

Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten.

Böcker

Veckan som gick var lite mer kreativ än föregående och jag kom igång med ett litet skrivprojekt som legat och väntat i skrivbordslådan. Att skriva de där tre sidorna varje morgon är dock betydligt lättare sagt än gjort. Trots att jag gick upp tidigare, ställde in kaffebryggarn att ha kaffet klart när jag vaknade och var inställd på den där timmen med pennan i handen så kände jag mig väldigt stressad varje morgon. Jag skriver väldigt långsamt för hand och efter 12 dagar med kramp i handen så gick jag över till att skriva på datorn. Det är väl emot “reglerna” egentligen men jag tänker att huvudsaken är ju att skriva och tömma hjärnan och för min del funkar det bättre att göra detta på datorn. I alla fall när det handlar om lite längre text.

I onsdags åkte jag iväg till bibblan en stund och bläddrade i de där stora konstböckerna. Jag åkte hem med huvudet fullt av inspiration och en ny bokcirkelbok att läsa inför nästa gång. I veckan hoppas jag på att få lite tid över till målandet också och samtidigt kunna lyssna på fler kapitel ur The Artist’s Way. Jag både läser och lyssnar på boken eftersom jag tycker att den är värd att upprepa ett par gånger innan jag tar till mig allt.

Hur gick det med Blogg 100 då? Precis som jag förväntat mig faktiskt och jag kom längre detta året än föregående i alla fall. Varje gång jag är med kommer jag till samma insikt efter en vecka eller två, jag har helt enkelt inget att berätta varje dag och jag är inte den som pressar ur mig ett inlägg bara för att publicera något. Men jag har börjat blogga igen i alla fall och det känns roligt och det var det som var meningen.

Blogg100 Böcker Kreativt

Sommaren känns ännu avlägsen men vi får väl ändå erkänna att det går åt rätt håll. Bilden nedan är tagen med två veckors mellanrum. Samma ställe, samma klockslag men mysfaktorn var inte riktigt lika hög för två veckor sedan om man säger så.

 

Blogg100 Vardag

En klar favorit ur förra årets läshög var The Bees av debutanten Laline Paull. Jag föll direkt för både omslaget och utdraget på baksidan. Jag är otroligt svag för dystopiska romaner och det här är en bok jag placerar högt på listan av mina favoriter.

Boken utspelar sig till stor del i en bikupa och handlar om Flora 717 som är en sanitetsarbetare. Ett yrke som utövas av den allra lägsta samhällsklassen i kupan, där arbetarna utför sina sysslor mekaniskt, tyst och gärna utan att synas. Men Flora är annorlunda. Hon är nyfiken och modig och drivs av krafter hon inte riktigt förstår. Hon arbetar sig uppåt och får uppleva saker som ingen av hennes rang vanligtvis kommer i närheten av. I ett samhälle där ordningen är så förutbestämd och vital så blir en endaste liten avvikelse som en vass tagg som skaver och stör det sköra livet i kupan.

Det här är en sån bok som jag återkommer till och går och tänker på lite då och då. Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon svensk översättning men har du inget emot att läsa på engelska så är detta ett hett tips.

 

Blogg100 Böcker

Förra veckan var lite oväntat…eh, konstig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som var fel eller inte kändes bra utan det bara var. I början av veckan kände jag mig otroligt kreativ och driven, skapade planer hit och dit och såg fram emot flera olika projekt jag har just nu men sedan blev det nästan tvärstopp i huvudet. Det är som en enda röra i knoppen och jag får knappt ut en endaste vettig detalj på papper. Det är ingen tung och tråkig röra utan bara en frustrerande härva som jag inte kan reda ut.

Jag har skrivit mina sidor i anteckningsboken 6/7 dagar denna vecka och är väldigt nöjd med det. Kanske beror ovanstående härva på att det är så mycket som bubblar upp till ytan när jag öser ur mig av allt mellan himmel jord i den där boken. Jag är säker på att det är bra att bearbeta sånt som ligger och pyr i bakhuvudet och jag får nya insikter varje dag. Så även om jag varit rörig i huvudet och lite smått handlingsförlamad i slutet av veckan så känner jag mig ändå positiv och förväntansfull inför vecka två av kursen.

Min date med mig själv förra veckan var väl inte så imponerande kanske. Det var en intressant utställning men jag kände mig lite stressad och de där rekommenderade två timmarna blev till 25 minuter. Jag ska göra bättre ifrån mig denna vecka tänkte jag och ska bara lista ut vad jag ska hitta på. En skisskväll på bibblan kanske? Där har jag inte varit på ett bra tag och jag gillar att sitta och inspireras av de där tjocka, stora konstböckerna som jag är tycker är för tunga för att bära hem.

Ja, men då kör vi vecka två då.

Blogg100 Böcker Insidan/Utsidan Kreativt

Jag har alltid varit fascinerad av fåglar och gick t.o.m. på något som hette Fågelliv när jag var liten. Det var en fågelklubb för barn på eftermiddagarna någon gång i veckan. Något jag och min kompis hade upptäckt vid något tillfälle då vi fick prova på olika fritidsaktiviteter i skolan. Detta var någon gång i tredje eller fjärde klass tror jag. Jag kommer ihåg att vi bland annat fick åka till ett ställe där vi fick titta på ugglor och rovfåglar som höll på att rehabiliteras. De hade även ett hundratal alldeles nykläckta små duniga kycklingar där och vi var nästan mer intresserade av dem än av de stora fåglarna. Jag ringde faktiskt hem till mina föräldrar och kollade upp möjligheten att få ta med mig en hem. Men nej, inte det nej.

Igår kväll satt jag och tittade på någon djurkanal på tv när jag fick syn på en kråka som hade utvecklat en fantastisk metod för att knäcka nötter. Han satte sig på en telefonledning som hängde över ett övergångsställe och släppte ner nöten med det tjocka skalet på gatan. Det var då antingen en moped eller en bil som knäckte skalet genom att köra över den. Bara en sån sak är ju hur jädra smart som helst men det blev ännu häftigare när jag ser kråkan flyga ner och sätta sig på trottoaren och faktiskt vänta på grön gubbe. Då kilade den snabbt ut, käkade upp sin nöt och gjorde om hela proceduren igen. Helt fantastiskt verkligen. Allt detta med en hjärna som var mindre än själva nöten.

 

Blogg100 Vardag

De där dagarna man vaknar och det är alldeles klarblått på himlen, solen skiner och fåglarna kör stormöte utanför fönstret går att räkna på en hand sedan november 2016. Men idag var banne mig en sådan dag och det var så oerhört efterlängtat och välbehövligt. Både jag och Bob blev nästan (!) lite religösa på kuppen. Maken har inte lämnat vintern bakom sig riktigt ännu utan ser fram emot att åka skidor i Åre med sina kollegor nästa helg men för min del vore det toppen om snön kunde hålla sig där uppe.

Vi åkte till ett naturreservat och tog en liten promenad efter jobbet och även om det kanske ser lite vintrigt ut på bilden jag tog så kändes det ändå som vår. Stigen går nedanför Hunneberg och det forsade smältvatten ner för klipporna vilket resulterade i att det var slask och lera överallt men det bekom oss inte det minsta. Bob var helt och hållet i sin egen lilla värld och ingen var gladare än honom över dagens väder. Med snart tolv år på nacken så har han blivit en väldigt bekväm herre som verkligen avskyr regn och blåst.

Är det för tidigt att köpa nya flip-flops tro?

Blogg100 Vardag

Igår gick jag på kreativ date för allra första gången, eller ja, i alla fall under den benämningen och under den tolv veckors långa kursen i The Artist’s Way. På folkets hus i Vänersborg så pågår det nu en utställning av Camilla Engman och Björn Hellström. Jag kom tyvärr inte iväg på deras vernissage i lördags men det var en väldigt trevlig upplevelse ändå. Det hade varit roligt att höra deras egna ord om hur de tänkt kring sina verk för även om utställningen inte var särskilt stor så fanns det så himla mycket att titta på och tänka kring.

Jag började följa Camilla Engman på sociala medier för många herrans år sedan efter att ha fått syn på hennes underbara hund, Morran, som var en dansk-svensk gårdshund. Jag har fortsatt att följa henne genom åren och gillar verkligen hennes konst. Då och då tycker jag kunna se glimtar av Morran i hennes verk och jag blev så glad när jag fick se att hon var med på ett hörn även här i den gemensamma delen “Good Luck” i samarbete med Björn Hellström.

En del av “Good Luck” av Camilla Engman och Björn Hellström.

Blogg100 Kreativt

Freddie alltså, igår, idag, alltid. 

Blogg100 YouTube