Sommaren känns ännu avlägsen men vi får väl ändå erkänna att det går åt rätt håll. Bilden nedan är tagen med två veckors mellanrum. Samma ställe, samma klockslag men mysfaktorn var inte riktigt lika hög för två veckor sedan om man säger så.

 

Blogg100 Vardag

De där dagarna man vaknar och det är alldeles klarblått på himlen, solen skiner och fåglarna kör stormöte utanför fönstret går att räkna på en hand sedan november 2016. Men idag var banne mig en sådan dag och det var så oerhört efterlängtat och välbehövligt. Både jag och Bob blev nästan (!) lite religösa på kuppen. Maken har inte lämnat vintern bakom sig riktigt ännu utan ser fram emot att åka skidor i Åre med sina kollegor nästa helg men för min del vore det toppen om snön kunde hålla sig där uppe.

Vi åkte till ett naturreservat och tog en liten promenad efter jobbet och även om det kanske ser lite vintrigt ut på bilden jag tog så kändes det ändå som vår. Stigen går nedanför Hunneberg och det forsade smältvatten ner för klipporna vilket resulterade i att det var slask och lera överallt men det bekom oss inte det minsta. Bob var helt och hållet i sin egen lilla värld och ingen var gladare än honom över dagens väder. Med snart tolv år på nacken så har han blivit en väldigt bekväm herre som verkligen avskyr regn och blåst.

Är det för tidigt att köpa nya flip-flops tro?

Blogg100 Vardag

Tänk att det redan är mars. Jag får lite smått panik över hur fort det gått sedan det blev 2017. Har jag ens hunnit med hälften av alla planer inför det nya året?! Nej, givetvis inte. Jag planerar som om dygnet hade minst 48 timmar och optimisten i mig vägrar att ge sig när jag konstaterar att det inte kommer att hålla. Men jag har i alla fall lärt mig att acceptera att jag faktiskt gör så gott jag kan även om tiden inte riktigt räcker till. Visst faller jag ner i det där hålet ibland, när jag inte känner mig tillräcklig “duktig” eller produktiv. När jag spenderat flera dagar på ett projekt som inte alls blev som det var tänkt och jag får samla ihop mig och börja från början igen. Det är lätt att sitta och tänka på all den där bortkastade tiden som man aldrig får tillbaka. Som tur var har jag en kollega som brukar vara toppen under dessa stunder. En blöt puss och en promenad med en liten terrier brukar hjälpa till att sätta saker i perspektiv.

Blogg100 Insidan/Utsidan Vardag